jag vet...
det va länge sen jag gjorde nånn uppdatering...
men det blir lätt så när man inte har nått eget internet...
inte mycket har hänt iofs...
förra helgen hade vi hajk me scouterna:)
riktigt trevlig faktiskt o jag blir så lycklig över dom föräldrar som ställt upp o hjälpa till som ledare!!
tack ni underbara människor för att ni ställer upp!
på söndagen efter hajken va jag upp till kyrkan o tändeljus på farmors grav...
nånn hade planerat ljung där så den va riktigt fin!
tog bort lite löv osså filosoferade jag lite...
sen va jag såklart upp på minneslunden o tände ett ljus för morfar oxå!
det finns inte ord till hur mycket jag saknar dom!
önskar verkligen dom kunnde va här nu!
jag vet att folk säger att dom alltid finns me mig...
vet inte hur många gånger jag fått höra att jag är lik min farmor....
nått som störde mig på morfars begravning som prästen sa det va att det bara va ett skal som han fått lånat...
att han fortfarande e me oss men vi ser honom bara inte...
visst vet jag att dom vakar över mig!
men jag tror inte på att deras kroppar bara va ett skal...
det fanns så mycket mer!
jag är döpt o jag e konfimerad...
men jag är inte troende på det sättet...
konfirmation va mer för att jag ville veta mer då...
jag tror att det finns nånntingmen jag tror inte att det finns en gud på det viset som bibeln säger det...
visst tror jag att jesus funnits o att han säkert har gjort något historiskt...
men återuppstå?
njä...den köper jag inte...
jag tror att när man dött så återföds man i en annan person eller i ett djur eller nånnting...
men jag tror inte man kan återuppstå från det döda....
o sen så har vi ju dinosaurerna...
det finns bevis att dom funnits...
men när skapade gud dom i sånna fall?
detstår det inget om i bibeln...
oj om min präst skulle läsa det här:p
vilken diskution vi skulle ha nästa gång vi träffades:)
men det gör inget...
hon är en bra präst som faktiskt inser att alla inte e troende på samma vis som henne...
i sånna fall skulle hon fått spunk på våran familj för länge sedan!
kan ni förstå att det är nästan ett år sen nu sen farmor dog...
det känns som att det bara va nåe månader sen...
fast då var det ju morfar...
folk säger att tiden läker alla sår...
jag tror inte på det...
jag tror däremot att man vänjer säg vid smärtan...
man har alltid kvar ett ärr...
det finns alltid nånnting som påminner om smärtan...
o det gäller all smärta vad man en har vart me om....
du kan bryta ett ben, få ett hjästa krossat eller att nånn närastende dör...
smärtan finns alltid där!
det enda man kan göra är att försöka lindra smärtan...
o göra det bästa av situationen!
farmor o morfar..
jag saknar er nå grymnt o kommer aldrig att glömma er!
