barn bebisar o funderingar
jag hade väl egentligen tänkt att mitt inlägg skulle handla om min vecka i dalarna eller om alnöfejden o att ida va upp...
men det blir inte alltid som man tänkt det...
hade besök idag...
eller ja va inte hemma hoss mig o det kom besök dit...
en 7 årig flicka o hennes kompis...
o lite senare kom hon förbi me en annan kompis...
o gud som denna flicka kunnde surra:)
o ställde frågor o berätta om saker hon vart me om...
hon va riktigt charmig faktiskt....
hon o hennes kompisar dom lekte precis som att dom va hemma hoss sig o va i sin egna lilla värld:)
det får en att tänka tillbaka på när man va lite o oförståndig själv...
förlåt...
menar så klart mindre:)
samtidigt fick det mig o tänka på hur mycket jag verkligen längtar efter egna barn...
få sitta o mysa i soffan när dom har lust o vara mysproppar...
eller bara sitta o titta när dom leker o se hur dom planerar inför nästa hyss dom ska hitta på:)
visst vet jag att det finns nackdelar me att bli förälder...
men det finns nackdelar me allt...
o det finns ju dom som trotts alla neckdelar går igenom det gång på gång på gång....
men tänk att bara få sitta o snusa på din nyfödda bebis o veta att det är din...
du har burit den i nio månader!
o äntligen har din skapelse kommit till världen!
få se när dom är små...
när dom växer upp...
o till slut när dom är vuxna fast man själv tycker att dom fortfarande e ens lilla bebis:)
jag trodde att jag hade en plan här i livet...
efter gymnasiet skulle jag utbilda mig vidare o få ett ordentligt jobb...
hitta den rätta...
eller jag trodde ju då att jag hade honom...
o sen skaffa mig min egna lilla familj:)
trodde iaf att jag skulle ha ett första barn vid det här tillfället....
folk säger hela tiden att man ska ta det lungt o att det kommer...
men det e inte så lätt när man ser alla andras liv ordna upp sig o det poppar ut bebisar här o där som att folk skulle va nå tuggummimaskiner....
o speciellt inte när man tyckt att man vart redo från det att man va 17 år...
men jag vet oxå att det kommer när det är tänkt...
det enda som jag egentligen e riktigt rädd för är förlossningen...
det e liksom en 3-4 kilos klump man ska trycka ut genom ett pytte hål....
berätta det för en gång o då tyckte han att jag skulle ta ett kejsarsnitt istället...
yeah right!
skulle inte tro det...
jag är en mer rädd för det en en vanlig förlossning...
så hur jag ska klara det här e ju en bra fråga....
men vi får väl se vad som händer i framtiden...
förr eller senare lär det ju hända:)
:) Finns inget gudomligare än ett barn :) Större kärlek finns inte på denna jord. Förlossningen är absolut inget att bekymra sig för, ut kommer dom alltid fniss
att dom kommer ut på ett eller annat vis har jag förstått;) men tanken på det gör endå att jag känner att det kommer va lite läskigt men när jag väl är där i positionen ska det nog inte va nånn fara....det är nog bara det att det är okänt o man bara hört andras versioner av det....
